vid bordet

vid bordet

står flaskorna

vid bordet

ekar skratten

vid bordet

sitter de framgångsrika

vid bordet

sitter ingen syster

Terapeutens anteckningar

jag är en blåklocka

i barnens sandlåda

jag är ett presidentval

där alla förlorar

jag är ett brutet ben

i snigels öga

jag är en tågförsening

på våren 1946

jag är hunden

som aldrig skäller

jag är ett visum

till ett land utan gränser

jag är telefonen

som ringer i öronen

jag är konserten

som slutar i tid

jag är svanskotan

i de försvarslösas händer

jag är tandvärken

som kommer till sommaren

jag är svart pulver

i polisens omklädningsrum

jag är drömmen

på de hemlösas begravning

jag är kistan

med sju kvistar

jag är tangentbordet

utan e

jag är tjugo flaskor

krossade mot en vägg

jag är gul färg

på målarens byxor

jag är talet

i VD:ns ficka

jag är diagnosen

i mammans ficka

jag är födelsemärket

på det döda fostret

du vet vem jag är

Till minne av Internationella Kvinnodagen 1909

du sade aldrig nej

du var kvinnan

vars bröst

man häller öl över

i bastun

du menade aldrig ja